Jag har kommit på vad mitt största problem är det senaste.
Det är att jag så desperat vill ha en förändring, det har ändå hänt en sån stor grej att man liksom vill att det ska bli någon förändring av det.

När ett förhållande som man har haft i 6 år helt plötsligt (även om det inte var så plötsligt) tar slut så vill man ju ha en förändring.

Jag var ute och promenerade med Peter igår ikväll och vi tjötade om typ allt mellan himmel och jord och det va riktigt skönt för jag har verkligen inte mått bra det senaste.
För även om jag är jätte glad att vi har lyckats behålla en sån fin relation så vill man ju att något nytt ska hända. Jag vill ha en ny lägenhet, få nya rutiner, bara vara med mig själv ett tag och verkligen lära känna mig själv.

För nu känns det som jag bara är fast i ett vakuum, att man har bara tagit bort dom bra delarna av förhållande biten, typ kramar och mys och att alltid ha någon vid sin sida. Och kvar är ingenting.
Fast i slutändan vet jag att det är det bästa och att jag till slut kommer hitta någon ny som jag kommer bli lkycklig med. Men tålamod är inte min starka sida och det här med att ränna på krogen med "måstet" att hitta någon är inte min grej. Visst, skit kul är det på lördagen! Men alla andra dagar sen? Med att gå och vänta och hoppas att den personen hör av sig? Oooorka!

Men andas lite, ta ett steg tillbaka, låt tiden gå lite så kommer allt att lösa sig. Det är väll ändå kanske meningen att man ska må lite dåligt, livet är ju ingen dans på rosor hela tiden.

Jag får lära mig att njuta av ensamheten, ta tillvara på partykvällarna, ta tillvara på mina underbara vänner och allt som är fint här i livet och inse att man inte måste stressa in i något. Den dagen det är meningen så kommer det att flyta på.



Orkar inte tvätta mitt hår, så det får bli toffs idag :P  Nu drar jag in till stan o ser om Maja och Jonna fortfarande är kvar.
Behöver strumpbyxor och lite smink! Se om ajg hittar nått hett till lördag med, om man nu ska ge sig ut i jaktmarkerna :P

-Bye ♥