Buhu, jag känner mig arg och bitter och känner att livet är lite orättvist..

Var tvungen att pussa Christian hejdå kl 7 imorse och nu borde jag egentligen hålla på att packa min väska men jag är obstinat och skjuter upp det av någon anledning.

När vi precis har varit ifrån varandra i 3,5 vecka tycker jag att det är orättvist att jag ska behöva åka iväg och jobba i en hel vecka. Usch. Borde väll vara glad att jag har ett jobb och att jag kan betala mina räkningar och allt sånt, jag gillar ju verkligen att jobba, hatar att bara sitta hemma. Men jag vill verkligen inte jobba borta längre, jag vill komma hem på kvällarna och kunna krypa ner i min egna säng bredvid min finaste. Tycker att det räcker att en av oss är borta i perioder, funkar inte riktigt när båda är det..

Förhoppningsvis så kanske det ändras snart, håller så många tummar och tår som jag bara kan tills dom blir blå! Längtar till på mån-tis, då kommer jag gå på nålar!

 

Nu måste jag ta tag i den där jäkla väskan som jag är så trött på att packa om och om igen.

Packa ner ett eget örngott så jag har något som gör det lite mer "hemma" och så snor jag nog någon tshirt som luktar som Christian som jag kan sniffa på ;)

 

Saknar redan mitt hjärta så mycket ♥ ♥ ♥